Gränsen för uppenbar diskriminering

Jag är den första att hålla med om att det är viktigt att inte övertolka eller misstolka statistik för att komma till önskade slutsatser. Förutom att det är meningslöst, så sänker det ens egen trovärdighet och riskerar att få motsatt verkan på den allmäna opinionen, om misstolkningen påpekas eller avslöjas.

Men ibland får man ändå vara lagom försiktig. Jag gick nyss en veckas kurs i "Kvalitetssäkring i Forskningslaboratoriet" (ungefär). Som ett övningsexempel i "statistical thinking" presenterades faktumet att :

Flickor är i genomsnitt duktigare än pojkar i skolan, men endast 18% av landets professorer är kvinnor. Antyder detta diskriminering?

I den efterföljande diskussionen framgick att det var meningen att man skulle konstatera att det saknades information för att avgöra saken. Fler andra faktorer skulle kunna påverka andelen kvinnor, och det är viktigt att inte tolka fram en politisk korrekt slutsats. Visst, visst, övertolkning är farligt, och sker allt för ofta, men 18%!? Jag sa till gruppen att 45% inte hade varit särskilt upprörande och kunnat bero på andra faktorer, men dessa faktorer bör i många fall ta ut varandra och att 18% är en för låg siffra för att inte bero på diskriminering. Hur låg ska den annars vara för att diskriminering ska vara den uppenbara orsaken? 1%? 2%?

Andra föreslagna faktorer var "skillnader i intresse" hos män och kvinnor, annorlunda fördelning i "duktighet"/intelligens hos män och kvinnor (män skulle enligt denna förklaring vara mindre begåvade i genomsnitt, men vara bredare fördelade - dvs representera fler av de smartaste och fler av de minst begåvade), andra egenskaper viktiga för professorer överrepresenterade hos män etc.

Ingen av de 10 andra kursdeltagarna sa något för att hålla med mig om att 18% åtminstone ANTYDDE diskriminering (även om det är otillräckligt som bevis), utan verkade hålla med läraren, kanske i sin iver att inte framstå som blåögda i sitt statistiska tänkande. Även kursansvarige, studierektor och kvinna, nickade medhållande.

Jag blir så trött på denna enfaldiga enkelspårighet, som på ena sättet verkat drabba de flesta! Antingen ser man diskriminering i varenda ord, i varenda produkt, i trottoarkantens placering och i hur vinden susar i träden. Eller så är man helt blind för den, och hävdar att allt tal om diskriminering är inbillning eller misstolkad statistik. Var är ni, vettiga människor?