Sensationstrams

Här trillar DN in i En Ding Ding Värld-klubben. Snart får vi kanske se rubriker som "Pyramiderna är egentligen UFO's" och "Sixten talar med de döda".

För det som rubriken vill påskina och hela nyhetsvärdet består av är att man verkligen lyckats flytta jaget, själen. Som om den inte hör till kroppen utan kan sväva fritt omkring, och skulle då ge modern vetenskap fel och diverse religioner och new-age folk rätt.

Sen visar det sig att försökspersonerna sett sig själva för att... för att de i VR-glasögon fått se det som en kamera filmade dem... Inte så magiskt längre... Men enligt artikeln (som nog tillåter sig visa sån fascination tack vare att studien publicerats i Science) är det en nyhet att skapa en illusion av att vara förflyttad någon annanstans än just i din faktiska kropp.

Ursäkta, men är inte det jordens äldsta trick? Äldre metoder som gör samma sak, fast med varierande intensitet och känsla av äkthet:
1) Sagan, berättelsen, som får lyssnaren att leva sig in och drömma sig bort till fantastiska platser
2) Filmen, som i egenskap av visuellt hjälpmedel, får betraktaren att i någon grad tro och känna sig som om hon är någon annanstans. Faktiskt i den milda grad att hon när hon betraktar en skräckfilm känner en rädsla, som om hon hade anledning att vara rädd för sitt eget liv! En fantastisk illusion!
3) Förstås: det moderna dataspelet. FPS-(First Person Shooter) spel där spelaren får se en rörlig 3D-bild av ett landskap som dess alter ego befinner sig i kan styra rörelser och betraktningsvinklar, känner äkta svettig stress när hon jagas och beskjuts. Man kan se hur den som spelar såna spel försöker ducka kulor, snegla runt hörn (vilket ju inte går, för skärmen är fortfarande 2D) och rycka till när hon plötsligt attackeras. På samma sätt kan den som spelar realistiska bilspel försöka parera egentligen obefintliga G-krafter i kurvtagningarna. Allt som om man verkligen upplevde att man var där! Upplevelsen förstärks förstås av stereoljud (med korrekt rumslig akustik) och i vissa fall med vibrerande kontroller.

Vad som är nytt (?) i Science-artikeln verkar mest vara att de här upplevelserna förflyttats till ett lab, samt att försökspersonen fått se en bilden av sig själv, vilket ju kan tyckas vara ett smart sätt att förstärka känslan (uteslutningsmetoden: Min kropp är ju DÄR! Men jag verkar vara här...) Känslan för försökspersonen är säkert extremt besynnerlig och säkert mycket mer äkta än för den som bara kollar på en skräckis eller spelar dataspel, men min poäng är att det bara är en gradskillnad, snarare än en principskillnad - alltså inget nytt. Inga själar har flyttats omkring utanför kroppen! Men med inlevelse, fantasi och hjälpmedel för att lura kroppen så kan man skapa illusionen, och jag välkomnar mer sånt, både i nytta- och undehållningssyfte.