söndag, september 30, 2007

Vad är nästa steg?

Det är tal om avhoppare (DN) från militären i Burma som jag väntat på (SvD)! Det är en av vägarna jag satt mitt hopp till. Det ryktas även att soldater ska ha velat byta sida (DN, pappersversionen). Jag tänkte för några dagar sen: Tänk om demonstranterna tjatat och ropat åt dem att lägga ner vapen och byta sida, och några till slut hade gjort det. Om i bästa fall det blev en kaskadeffekt kunde till slut en majoritet av soldaterna i staden gjort myteri och vägrat skjuta mer... Men risken är väl att ingen vågar vara den förste.

Man är i spänd förväntan över vad som kan ha kommit av mötet mellan Ibrahim Gambari och Aung San Suu Kyi. Men en del dystra analyser menar nu att det är kört. Idiotiskt egentligen, att dela med sig av sin pessimistiska syn - det leder bara till att folk släpper sin uppmärksamhet kring det här och det spelar generalerna rakt i händerna. De har från början försökt få protesterna att framstå som små och meningslösa.

Demonstrationerna har tillfälligt skapat stor uppmärksamhet, men med ett sånt envist och hänsynslöst övre skikt i juntan verkar det ju inte spela någon roll hur många i och utanför landet som protesterar...

Den nya metoden för en enig opposition sägs nu vara strejk. "stoppa alla regeringsmekanismer genom att helt enkelt vara tysta och stanna hemma"... Hmm, jag kan inte låta bli att bli skeptisk. Är det säkert att detta på något sätt är säkrare för folket? När man strejkar kan man ofta vara ensam när man utsätts för polisens eller militärens straff. Ska en busschaufför vägra köra en militär? Vad kommer hända med busschauffören då, och vem kommer se och höra om det? En annan risk är att strejk skapar splittring, då vissa ej vågar strejka och därför drabbas av påtryckningar från strejkare...

Buddhistiska munkar är så obegripligt goda i sin strävan! Läser på Mizzima.com :

12:20 p.m.
Monks respond to crackdown by chanting loving kindness

Security forces in Mandalay have locked most of the Buddhist monasteries and restricted movement of monks, effectively barring the Buddhist clergy from marching on the streets in protest. However, though locked up inside the monasteries, monks continued their protest by chanting Metta Sutta (Buddhist words for loving kindness).

Meanwhile, civilians holding a big portrait of Gautam Buddha are gearing up for protests in Mandalay.

Vid Metta Sutta bön önskar man allt och alla allt gott och frammanar kärlek riktad åt alla. Tänk att de kan! Kolla WebTV-länken här, om militärens attacker mot klostren.

torsdag, september 27, 2007

Demonstration för Burma i Stockholm, fredag!

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad."
- Hjalmar Söderberg

Man kan lätt konstatera att Burmas junta har misslyckats på de tre första punkterna, men de är destå mer framgångsrika med de sistnämnda.

Visa ditt stöd för demonstranterna i Burma och ditt missnöje med juntan genom att komma på demonstrationen kl. 17 på Medborgarplatsen i Stockholm, fredag (imorrn), 28/9! Bär gärna
rött! (se förra inlägget) (samlas gärna också framför Kinas ambassad, kl 14!)

Även DN flaggar för denna demonstration. För detta är bannemig intressant!


Lustigt förresten, att de gamla kommuniststaterna Kina o Ryssland i det här (och flera andra) sammanhang visar sig vara de mest kyligt kapitalistiska, i den bemärkelsen att affärskontakter och business betyder allt, medan medmänsklighet värderas lågt.

ASEAN däremot uttalar sig nu skarpt. Heja!

Kom igen nu! Imorgon är internationell dag för sympatidemonstration! Skaka av dig apatin!



Röd Tröja!


Äger jag en sån? Ska kolla...
Som allt annat är effekten av vad den enskilde kan göra liten och ofta obefintlig... Men att vara cynisk och avfärda alla initiativ är att vara lat, feg, räddhågsen, ogenerös och ryggradslös. (Rädd, verkligen? Ja, jag tror de flesta cynikers problem är att de är stolta över sin cyniska hållning och självutnämnda roll av bättre vetande, att om de skulle visa sig våga tro på något, så är de rädda för att den bilden kunde börja krackelera i andras ögon.)

Så imorgon alltså, som även DN uppmanar till. Röd Tröja! Röd som munkarnas kåpor, röd som NLD's flagga, röd som blodet som börjar spillas på Yangons gator.
Kan du ändå inte låta bli att vara skeptisk - se det som ett experiment!

Om bilder skulle hamna på generalernas bord, på allehanda människor i övriga världen som bär röda tröjor för att visa sitt stöd för Burmas follk, på gator och torg - då kanske ytterligare ett uns av tvivel skulle sälla till sig hopen som borde finnas där. Than Shwe och hans gelikar lär väl inte bry sig, men hans högra händer, beskyddare och högt uppsatta medarbetare kanske inte är lika besatta, kanske verkligen TROR att de gör allting rätt och att hela Burmas folk och hela världen har fel.

Det är mellan Than Shwe och folket som viljan till förändring måste dyka upp. "Duvorna" i juntan måste våga göra avvikande uttalanden. Militärerna, ända ner till soldaterna, måste våga inse att de har fel, släppa vapnen och byta sida.

onsdag, september 26, 2007

Video från Burma

Brister det nu? Bryter helvetet ut? Flera intressanta och skrämmande inslag från SVT

Nedan, fantastiska bilder från innan militären ingrep. Sån underbar ström av folk! De har till och med hyfsade sångröster allihop!




Nu har som ni kanske hört redan flera skjutits, här rapporterat från SvD.

Intressant analys av läget av Torbjörn Peterson på DN. Människorättsförbrytarna i Kina sätter sig åter på tvären för att hjälpa sina affärskollegor i Burma, precis som när de i FN tillsammans med Ryssland lade sitt veto mot att fördöma systematiska våldtäkter utförda av Burmas militär.

Följ även nyhetsrapporteringen med hjälp av The Irrawaddy News Magazine som har kronologisk beskrivning av läget och bildspel sorterade per dag.

Få inofficiell information från gruppen Support the Monks' protest in Burma


Måtte demonstranternas beundrandsvärda mod och ihållighet belönas! De har av allt att döma gjort allt rätt! Hjälper inte det, då vet jag inte vad som kan hjälpa alls... Och om det till slut hjälper, då är det mycket tack vare det som den här mannen en gång lärt ut.

tisdag, september 25, 2007

Kika in i generalernas sjuka hjärnor

Ett intressant sätt att få insyn i Burmas junta sjuka hjärnor och naivistiska propagandastil är att kolla på deras egen hemsida och framför allt i deras främsta tidning
New Light of Myanmar, översatt till engelska. De senaste dagarna har de inte alls nämnt protesterna, men nu när de funderat på hur de ska formulera sig, så har de här lagt upp flera "artiklar" där de förklarar hur och varför munkar och andra blivit manipulerade av "externa destruktiva element" och försöker skada landet! Det är underhållande läsning, fast man vet inte om man ska skratta eller gråta. Eller vad gillar ni rubriken
Root cause of problems is perpetration of internal and external destructionists, who are jealous of national development and stability Some global powers in collusion with group of destructioninsts from inside the nation inciting disturbances


Fast givetvis så tror inte generalerna eller ens de kontrollerade journalisterna på vad som skrivs. Allt är teater, ett försök att lägga en fet inpackning av lögner runt folket för att åtminstone en liten del ska absorberas.

Fler favoriter:
the protestors are demanding a dialogue with NLD and even said prayers in front of the house of Daw Aung San Suu Kyi, who is under restriction order for security reason. They are trying to make the matter confused.

och
Included in their agitated words were even exaggerating the government's minor weaknesses by describing themselves as saviours of the troubled people.


"Government's minor weaknesses" , hahaha!!

Propagandasystemet i Orwells "1984" på ha varit mer professionellt och konsekvent, men propagandan i Burma, som mer liknar den i hans "Djurfarmen", är faktiskt på riktigt, de skojar inte!

Sorgligt nog har de här stollarna militärmakt och saknar respekt för människoliv och folkets behov och önskningar. Även idag vandrar 100 000 människor, och trotsar därmed juntans hot! Det är otroligt spännande!

måndag, september 24, 2007

Rysare!

Aaagh, jag vet inte var jag ska ta vägen! Det här blir bara bättre och bättre, fast farligare och mer kritiskt! 30000 människor, nej 100000 protesterar idag!! Eller 130000, eller fler?! De vinröda rinner som blod i folkmassans artärer - så himla vackert!
Tro fasen att man är nervös även om militären hittils tvekat att slå till. Måtte soldaterna kasta sina vapen och joina demonstrationerna! Det är såhär en revolution ska gå till! (Inte som den sort jag syftade på här...)

Gör något! Mejla till exempel FN och Ban Ki-moon på inquiries@un.org och be honom utarbeta en plan för att stoppa eventuellt nära förestående våld i Yangon, och att sätta press på Kina i säkerhetsrådet för att få Kina att inse att DE måste sätta press på Burma. Det är Kina som är juntans utan konkurrens viktigaste handelspartner. Gissa vem jag fick email-adressen av? Carrey, otroligt nog!

Kokpunkten närmar sig!!

söndag, september 23, 2007

Nytt hopp i Burma!


Det som händer i Burma nu är fantastiskt och jag blir frustrerad av att inte kunna vara där! Tänk att få vara med, visa sitt stöd, att få vara en i mängden, i kraften! Vet visserligen inte om västerlänningar skulle vara till någon hjälp i den här situationen... Kanske känns det bäst att själva få slänga ut sina förtryckare.

Jag var i Burma 1999, och fann folket vara av ett ovanligt virke. Trots faran det innebar för dem så tog de ofta upp politisk diskussion med mig. De kokade av ilska för regimen, brann av kärlek till Aung San Suu Kyi och törstade efter frihet. De hade "spirit", och de flesta var glada att turister kom, så att de kunde dela med sig, prata ur sig, få moraliskt stöd och känna sig som en del av världen, ur sin isolation. Ett vackert land, ett fascinerande folk!

Vågar man hoppas på att det kommer gå annurlunda än 1988 denna gång? (bilden - minst 3000 personer dödades) Nu har de eskalerande protesterna följts noggrannt av media ute i världen och en liknande slakt som förra gången ter sig därför mindre sannolik. Journalister spelar faktiskt därför en extremt viktig roll i det här. Att protesterna leds av munkar istället för studenter är också viktigt! Smart nog kan man vara med i manifestationen genom att visa sig SKYDDA munkarna, och på så vis visa sitt stöd. Fram tills nu. Nu brakar det loss, allt mer!

Av den senaste veckans händelser, såsom de rapporterats i DN: Munkar säjer öppet att de vill störta regimen! Flera demonstrationer går att se på YouTube. Aung San Suu KyiDemonstranterna mötte upp med Aung San Suu Kyi
Idag! : 20000 människor går med i demonstrationerna!! Nu även fler icke-munkar. FÖLJ den här utveckligen, gott folk!

I den Amnestygrupp i Uppsala, grupp 61, jag är med i har vi länge arbetat för samvetsfångar i Burma och stött deras sak. Men det vi kan göra ter sig pyttelitet. Vi kan dessutom endast uppmana till att de mänskliga rättigheterna ska respekteras, men vi får inte lägga oss i politiskt (även om det både är underförstått och egentligen uttalat att Amnesty inte uppskattar militärdiktaturer). Nu känns det som om man inte hinner med! Man vill hinna uppmana politiker att i sin tur få juntan att inte svara militärt, att inte kränka folkets rättigheter....

Men ibland undrar jag vad det spelar för roll. Kan man ens hoppas på ett beslut från generalerna som tillåter demokrati och frihet? Möjligen för att de är gamla och sägs vara sjukliga så kanske de till slut inte bryr sig (ifall de skulle ligga döende), men troligen kommer de aldrig att ge upp sin makt. Vad som krävs är att folket vinner militärens sympati. Soldaterna, den stora massan av militären - om de till slut vägrar slå ner mot folket, om de skiter i sina privilegier för frihetens skull - DÅ kan det här sluta underbart lyckligt! Vågar man hoppas på en fredlig revolution?! Då kommer jag inte vänta länge med att åka dit och fira med dem!